And the Winner is...
BORACAY!

White Beach

I lördags lämnade jag Panglao för en tur till Boracay!
Äventyrslustan vann på knock out över Ekonomin.

Trots att jag i nuläget är lite orolig för hur pengarna kommer att räcka så kände jag - när vi återvände från Palawan - att jag ville se något mer innan jag lämnade Filippinerna.
Efter lite funderingar hit och dit föll mitt val på Boracay.
Jag hade hört väldigt olika värderingar på denna ö - åsikter som "Thailand för 20 år sen" och "Mallorca-varning" står ju ganska långt ifrån varandra - så nu ville jag bilda mig min egen uppfattning.

Sagt och gjort!
Resan började från Tagbilaran till Cebu med färja. Därifrån transfer till flygplatsen för att därifrån flyga till Caticlan som är den närmaste flygplatsen.
Jag hade lite flyt och fick tag i en flygbiljett för omkring 300 kr (enkel) och färjan kostade inte mer än ca 80 kr (enkel här också).
När jag väntade på båten i Tagbilaran var det en filippinsk tjej som vinkade och kom fram. Det var Nina, dykinstruktör på Panglao, som jag träffat en pytteliten stund två kvällar tidigare när jag var ute med Carin & Micke. Hon kände igen mig och kom fram och snackade.
Det visade sig att hon också skulle till Boracay så vi slog följe till flygplatsen där vi sen skulle flyga med olika bolag.
Förutom att det var kul med lite sällskap så kunde även Nina komma med lite tips hur jag skulle gå till väga när jag kom fram till Boracay. Detta var värdefull info eftersom det skulle visa sig vara lite rörigt innan man väl var på plats.
När jag landat på Caticlan Airport slussades man via olika betalnings-diskar (många och rörigt) mot båtarna som transporterar alla resenärer över till Boracay.
Väl landstigen efter en ca 10 min lång båtresa tog jag en tricycle till "D-mall" (tips från Nina) där jag sen promenerade från huvudvägen ner till strandgatan.

"Strandvägen" längs White Beach är just en strandgata. Där kör det inga bilar förutom "Pulis" (turistpolisen) och endast några enstaka cyklar som transporterar bagage o dyl.
Jag var redan rätt trött, varm och svettig när jag landade här. Efter en kort blick på stranden där jag konstaterade att "ja den var ju både lång och helt okej" tog jag tag i "söka hotell projektet".
Redan när jag frågade på det första hotellet - som var "fully booked" - kom en filippinsk kvinna fram till mig och presenterade sig som "Glenda - tourist guide". Hon hade ett intyg runt halsen som visade sig att hon var anställd för att ta hand om förvirrade turister som jag och försöka hjälpa oss.

Så Glenda och jag slog följe och påbörjade en jakt som hette duga.
Om Glenda vetat innan vad hon gav sig in på hade hon nog backat.
Vissa i min närhet kan skriva under på att jag kan vara envisare än synden! :)
Och när det gäller hotell så har jag vissa krav - en fräsch toa och ett rent rum.
Jag tappade räkningen men uppskattningsvis tittade jag och Glenda på typ 20-25 olika hotell.
Det billigaste var ett superäckligt rum för 900 peso (ca 145 kr). Jag gick inte ens in och kollade toan utan vände i dörren. På ett ställe hade de ett rum med fläkt som jag kunde få hyra för 1300 p (ca 210 kr). När jag såg rummet trodde jag att de skämtade med mig. Det var ett rum helt i trä med en säng samt en massa lådor, typ lager. Mörkt och skitigt. Jag bara skakade på huvudet och vände på klacken. Då fick Glenda fram på deras språk att det tydligen var ett "staff-room" där personalen sov. STÖN & PUST!
Efter ett par timmars letande hittade jag till sist ett rum som jag kunde tänka mig att vila min dyrbara lekamen i. Här fick jag betala 2000 p (ca 320 kr) - prutade 500 peso genom att avstå från inkluderad frukost. Detta var egentligen för mycket för min budget men...
Även solen har sina fläckar och jag ORKADE till sist inte mer.
För dessa pengar fick jag ett hyfsat rum - ganska slitet men rent i alla fall - med varmvatten, ac (som jag ändå stänger av på natten), tv och kylskåp. Och bäst av allt - DET LÅG DIREKT PÅ STRANDEN vilket är en ren lyx i Boracay.
Första kvällen var jag så himla trött och i vanlig ordning kan jag inte frambringa några positiva tankar i det läget.
Så efter att ha fyllt på bränslet i form av en hyfsad pastarätt samt strosat strandvägen en bit kröp jag under lakanet och somnade till tv:n.

På söndagen var jag lite mer klarsynt och insåg att tyvärr tillät min ekonomi inte mig att stanna så länge som jag ursprungligen hade planerat.
Jag hade också en ångestknut i magen pga att när jag - innan avresan till Boracay - tittade på returbiljett låg den billigaste som jag kunde hitta på ca 5000 p (ca 800 kr). Detta var ju chockdyrt och därför bestämde jag mig för att ha lite is i magen och avvakta med att boka hemresan till jag kom fram.
Därför satte jag mig på söndagsmorgonen och kollade efter en biljett.
Genom Micke hade jag fått info om att man även kunde flyga från en annan flygplats som ligger lite längre bort och heter Kalibo.
På nätet hittade jag en biljett från Kalibo till Cebu för 1900 peso. Helt okej pris ju. Men när jag skulle gå in och boka den funkade det inte. Stön och pust igen. När jag då sitter där och håller på så dyker det upp en annan biljett, exakt samma flyg och datum. Denna kostade endast 792 p (ca 128 kr). YEEESSS...
Jag bad en liten bön och kastade mig över denna biljett.
Och se - NU funkade allt och biljetten var min.
Med hemresa dagen efter - på måndagen.
Detta var mitt beslut - att inte stanna längre för att inte spräcka min budget totalt.
Med ett nytt lugn i kroppen beslöt jag mig nu för att erövra beachan. För SOLEN sken ju för fullt.

Och när jag nu denna nya friska dag - utan trötthet och hunger i kroppen - tog mig en lite längre titt på stranden kunde jag ju bara konstatera:
"And the Winner of
BEST BEACH OF THE PHILIPPINES IS:
 B O R A C A Y ! ! !

Öarna som vi besökte utanför El Nido, Palawan, var jättefina och mysiga. Los Cabanas var superkanonfin men...
Denna kritvita sand och detta kristallklara turkosgröna hav!
Det slog allting HITINTILLS!

Jag tillbringade de följande sju timmarna på stranden. Solade, badade, läste och slumrade. NJÖT!
Tittade på alla små och stora båtar som passerade utanför. Som avslutning beundrade jag skådespelet av en mycket vacker solnedgång.
Tillsammans med tusentals andra turister.
För detta faktum var ett stort minus för Boracay.
Det KRYLLADE av turister (läs: taiwaneser, koreaner, kineser och ryssar) ÖVERALLT!
Jag har sällan sett så mycket folk på så liten yta som här.

De minus som jag upplevde med Boracay var alla turister, all kommers och de alltför höga priser på både hotell och mat.
Själva stället och stranden är superfint och mysigt men liksom för mycket av allting.
Hade jag inte haft dubbel boendekostnad hade jag nog valt att stanna ytterligare några dagar. Men ibland MÅSTE man tyvärr lyssna till det sunda förnuftet.

Så i måndags påbörjade jag min resa tillbaka mot Panglao. En resa som skulle, tack vare försenad färja, visa sig bli 11 timmar lång.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag är jätteglad över att jag tog den här turen till Boracay.
Jag skulle på inga villkor velat vara utan den. Jag ser det som en recogniseringstur.
Jag kom. Jag såg. Jag log. Jag stack. :)

En retur är absolut ingen omöjlighet!
Men inte under den här resan.

Nu har jag några dagar kvar här på Panglao. På måndag åker jag till Manila, sover över där och reser på tisdagen tillbaka till Thailand. Det blir lite som att komma hem! :)

Lite bilder kommer men inte ikväll. "TRÖTT" är bara förnamnet och eftersom det tar en jäkla tid att lägga in varje foto med ett internet som emellanåt trilskas väntar jag med detta till energin är återhämtad.
Det tar ju på krafterna att ligga på stranden en hel dag! Puhaaa... *blinkblink*

Till ALLA Mina Goa

TAKE CARE OUT THERE

MISS YOU ALL
LOVE <3

OBS!
Vill man kolla närmare på något foto är det bara till att klicka på det!!! :)

Sista kvällen med Pepp & Quincy

EGO

Padda eller Prins?
Tog inte reda på vilket men stor var den!

Pepp i full koncentration när vi spelar "Gänga"!

´Micke kan han oxså!

Micke & Carins lilla söta
Multicab!

                 

HeHeHe...
Inga kommentarer!

Inga säkerhetsföreskrifter här inte!

Med propellerplan på väg mot Caticlan Airport...

...och BORACAY!

Bankabåten som transporterar turister över till Boracay

Utsikt från en Bankabåt

Läckra i färg och mönster!

World Cup i Shuffleboard!

White Beach
från ena hållet...

...och från andra hållet!

Syster & Bror busar i vågorna! <3

Syskonkärlek!!!

Vacker utsikt !

Med vind i seglen...

Badande i solnedgången!

Seglande i detsamma!

Många som vill föreviga solens farväl-show!
Vissa (läs taiwaneser/koreaner/kineser) vill helst köra egen show!

Mitt rum på Azzuro di Boracay

Hotell-trädgården!
Rum nr 14 i mitten av fotot bodde jag i.

S(tr)andgatan längs med White Beach

I'm in love with this Beach! :)

Fruktförsäljerska på Strangatan

Leaving Boracay!
Insikt i cockpiten på AirPhil i ännu ett propellerplan.